Söndag 8 Maj 2005
No ruz
No ruz, Ny dag eller Nyår som Iranier kallar det, är firander av vårdagsjämningen. No Ruz har firats av alla de stora Mesopotanska kulturen. Sumererna, 3000 f.kr, Babylonierna 2000 f.kr, forntida kungadömet Elam i södra Iran 2000 f.kr. Det som vi idag karakteriserar som unikt Persiskt No Ruz firande har firats åtminstone i över 3000 år och har djupa rötter i Zartostriska tron.
Zartostriska tron var den religion som utövades I den forna Persien före islams ankomst för ca 1400 år sedan. Zoroast är mer känd som modersreligionen i området. De välkända koncepten, Himmel, Helvete, Uppståndelse, Messias och Domedagen införlivades för första gången via denna tro - koncept som fortfarande återfinns inom Islam, Judendom och Kristendomens traditioner. För att kunna förstå oss på No Ruz måste vi först förstå oss på Zoroastrians astrologi.
Zoroastrer trodde på två primära krafter. I Zoroasters heliga skrifter, Bundahishn grundaren av skapelsen, kan man läsa att Visdomens Herre, Ljusets Herre, inte var Gud. Han skapade allt de goda och blev därefter Gud. Mörkrets Herre, Angra Mainyu (Ahriman skapade allt det onda och blev den Mörkrets Herre (Engelska ordet "Anger" härrör från Angra Mainyu)
Allt som producerar liv, skyddar och berikar den anses vara god. Detta inkludera alla krafter i naturen som är välgörande för människan. Jord, vatten, himmel, djur och växter. Alla dessa är av godo. Rättvisa, ärlighet, frid, hälsa, skönhet, glädje och lycka anses tillhöra till de goda krafterna. Allt som hotar livet och skapar anarki tillhör Mörkrets Herre. Dessa två världar hade i skapelsens början ingen materiel form men dess väsen var pressenterade. Dessa två världar levde sida vid sida i 3000 år, men totalt separerade från varandra. I slutet av den tredje milleniumet fick den Mörkrets Herre syn på ljuset. I sin illvilja och avund attackerades den goda världen av ondska. Detta var början till allt det onda vi möts av idag.
För skydda sin skapelse skapade Visdomens Herre den materiella världen "Gaeity", Geety i modern persiska. Den materiella världen skapades i sju steg. Den första skapelsen var himlen. Den andra skapelsen var den första oceanen. Jorden var den tredje som placerade mellan himmel och jord. De tre nästkommande skapelserna var prototyper till all livsform, Den första plantan, en tjur som första djur och den förta människan Gayo-maretan (Kiomarth). Både man och kvinna. Den sjunde skapelsen var eld och sol som skapade samtidigt.
Kampen mellan gott och ond fortsätter I 12000 år. Denna tidsepok är uppdelat fyra perioder, vardera på 3000 år. I den sista fasen dyker flera frälsare upp och den sista, Saoshyant, kommer att rädda världen. När frälsaren kommer sker uppståndelsen och vandringen över Chinvat bron (Sarat bron i Koranen) och den sista domen. Frälsaren är även mer känd som Tidens herre (Imam Zaman). För att kunna skydda sin skapelse skapar Visdomens Herre sex heliga andar. Ett för varje skapelse. Khashtra (Sharivar), himlens skyddare, Asha-Vahishta (Ordibehesht) skyddare av elden. Vahu Manah (Bahman) för alla djuren, Haurvatat
(Khordad) skyddare av all vatten, Spenta Armaiti (Esphand) en kvinlig gudinna for att kyssa moder jord och Ameratat (Amurdad) som skyddar all växlighet. Ahura Mazda själv blev beskyddaren av alla människor och den heliga elden.
Ett problem med den materiella världen var att den inte hade någon form av livscykel. Solen rörde sig inte. Dagar blev aldrig nätter och årstiderna stod still. De tre första formerna av liv offrades. Från plantan föddes frön för alla växligheter. Tjuren producerade alla djuren och från människan kom den första mannen och kvinnan. Resten av mänskligheten skapades av deras union. Livscykeln påbörjades. Solen rörde sig, dagar blev kvällar och nästa dag grydde. Årstiderna ändrades. Detta kallades för No Ruz, första dagen.
Visdomens Herre skapade även skyddsänglar (Forouhras) för alla levande väsen. Alla människor har en så länge de håller sig till den goda kraften.
Zoroaster (Zardosht) skaparen av denna astrology introducerade många festivaler och ritualer av vördnad för de sju skapelserna och de heliga andarna. Dessa festivaler kallas även för Gahambars. Den sjunde festivalen vilket också var den mest utarbetade var No Ruz: Firandet av Visdomens Herre och den heliga elden som sker i vårdagsjämningen.
Den äldsta arkeologiska fynd som påvisar firandet av No Ruz kommer från Achaemenian (Hakhamaneshi). En epok äldre än 2500 år. De skapade den första stora imperiumet i regionen och byggde Persepolis (Takhte Jamshid) i centrala Iran. Denna magnifika palats/tempel förstördes av Alexander den Store 334 F.kr.
Achaemenianer hade fyra stora boningar. En för varje ny säsong. Persepolis var deras vårboning och den plats där de firade No Ruz. Sten karvingar från Persepolis visar Kungen sittande på sin tron som tar emot gåvor från sina undersåtar. Morgonen för vårdagsjämningen användes för religiösa ritualer och böner. Senare på dagen var det festligheter och firandet av det nya året.
Under denna dag skedde även det sakrala giftermålet i palatset. En forntida ritual som var vanligt i Mesopotamien. Kungen spenderade en kväll med en ung kvinna.
Vad vi idag vet är att No Ruz har sina anor ända tillbaka till den Sassanitiska perioden. De var de sista stora Persiska imperiumet före Islams ankomst. Deras firande började fem dagar före det nya årets ankomst. Sassaniterna trodde att skyddsänglarna (Fourohars) skulle komma ner till jorden för att besöka sina skyddslingar. En stor vår-rensning genomfördes för att välkomna dem med fester och firande. Brasor tändes på hustaken på kvällstid för att indikera att skyddslingarna var beredda att motta sina skyddsänglar. Detta kallade för Suri festivalen. Vi har fortfarande kvar denna vår-rensnings ritual och firar Shahar-Shambe-Suri.
Brasor tänds och människor hoppar över dessa den sista tisdagen på året. Detta är en reningsritual vilket människan rensar sig från de forna årets motgångar och sjukdomar. Onsdags Suri:n existerade inte innan Islam och är troligen en kombination är flera ritualer för att hålla kvar den Sassanitiska ritualen.
De forna Zoroastrians firade även de första fem dagarna av No Ruz, men det var den sjätte dagen som var den mest viktiga. Denna dag kallades för No Ruze Bozorg och tros vara
Zoroaster födelsedag. Zoroastrians firar fortfarande idag denna dag men den har förlorat sin betydelse för resten av Iranierna. Enligt Sassaniterna firas det nya året i under 21 dagar och den 19.e dagen infaller en ännu större festival.
Moderna Iranier firar No Ruz under 13 dagar. De första dagarna används till att besöka äldre, familjemedlemmar och vänner. Man byter presenter, goda maträtter och sötsaker förtäras. Den sista dagen, den 13:e dagen av den nya månaden lämnar alla människor sina hem för att gå till parker för att fira en dag i naturen. Återigen är denna en kombination av flera ritualer. En stor del av nyårsritualen är att sätta upp en speciell bord med sju specifika artiklar, Haft Sin (Haft chin, sju grödor innan Islam). I forna tider var var och en av dessa objekt en symbol för de sju skapelserna och de sex heliga andarna som skyddade dem.
Idag är dessa ändrade och modifierade men vissa har behållit sin symbolik. Alla sju objekten börjar med bokstaven S; så var inte faller I forna tider. Vete eller korn som symboliserar ny växlighet är fortfarande representerad. Fisk det mest tillgängliga djuret och vatten är representerad. Tända ljus symboliserar elden. Spegel används idag men man har dock inte fastställt dess upphov. Zoroastrians placerar idag det tända ljuset framför spegeln. Vin var alltid pressenterad. Idag är den ersatt av vinäger då alkohol är förbjudet enligt islam. Ägg är den universella symbolen för moderjords fertilitet. Vitlök används för att varna för dåligt omen. Detta är en modern introduktion. Samano, tjock brunaktig deg används fortfarande idag. Det är troligt att Samanon har ersatt Haoma.
Haoma är en örtmix som används i helande syfte. Själva Haoma är en dyrkan i sig med egna ritualer och ceremonier. Denna form av dyrkan genomförs fortfarande idag av Zoroastrer, men har övergetts av Iranier. Mynt symboliserar rikedom och välgång. Frukter och speciellt tillagade måltider är också framdukade.
Man kan ställa sig frågan: Hur har denna tradition överlevt? Precis som Katolicismen försök att tysta ner ockultismen och mysticismen inom kristendomen har Islam under århundrade minimerat och stundtals total förbjuda No Ruz firandet. Orsaken till att Muslimska ledare misslyckats med denna kampanj är festivalens sinneslag enligt. Till skillnad mot muslimska traditioner där död och martyrdom (Eyd-e ghorban) markerar alla de större festivalerna, firar No Ruz Livet själv.
//S
|
